Oskuldens Död

Igår var bio inplanerat. Jag och grabbarna skulle enligt plan se GI Joe på anrika Rigoletto (dags att renovera den biografen enligt mitt tycke) på Kungsgatan. Vi gick av bussen på Norrmalmstorg för att mamma, undertecknad, skulle hoppa in på Karen Miller och göra en snabbis, dvs snabbt titta in för att se om det fanns något spännande nytt. Snabbisar kan te sig olika i olika sammanhang.


Biblioteksgatan en vanlig sensommar lördag

Jag vet inte vad som hade hänt, men denna lördag eftermiddag hade Stockholm, och lite till, ockuperat Stureplan. Vissa flanerade med sina familjer, pausade på ett café eller tog sig ett trevligt glas vitt på Sturehof innan det var dags att dra vidare. Det rådde en familjär och, för en gång skull, mycket laid back stämning över det annars så uppsnofsiga och stressade Stureplan. 

Jag blev stoppad av en trevlig bekant som satt och inväntade sitt underbart söta sällskap. Medan mina smågrabbar frågade ut herrn i fråga, kom ett par andra, nära och kära, vänner som bor i Norge, förbi. Ungarna tröttnade snart på farbrorn och ägnade sig åt kändisspotting istället. Självklart med stor framgång. 

Undan för undan arbetade vi oss fram på Biblioteksgatan, förbi gamla bekanta, kollegor, affärskontakter och inte minst - hur ska man uttrycka detta på ett mer sofistikerat sätt - så kallade "strul". Vissa stannade man upp för att utbyta några ord med, medan andra log man bara till. 

När vi väl hade kommit fram till biografen upptäckte vi en lång kö som sträckte sig ända ut på Kungsgatan. Detta var ju självklart oacceptabelt för en kärring som jag. Den olidliga situationen resulterade i att jag trängde mig fram i den långa kön för att fråga kassörskan om de möjligtvis inte hade en till anställd att avvara för försäljning av biljetter. Men tyvärr stod SF helt oförberedda denna helg. Skäms SF!

Min lilla familj tog ett gemensamt beslut att strunta i filmen för att istället ägna sig åt shopping och fortsatt kändisspotting. När vi väl kom hem satte jag på Facebook och fick direkt en fråga på chatten:
"Vad gjorde du med Skanskas VD idag?" 
Döm om min förvåning eftersom jag visste att min vännina låg med en svår baksmälla i soffan och kunde inte ta sig utanför sin dörr. Efter mycket enträgen utfrågning från min sida avslöjade hon sin källa.

Tydligen hade hennes vänninas man, som jag inte kände innan en drink på Sturehof för några veckor sedan, uppmärksammat mig och direkt informerat min vännina på soffan. Min vänninas vännina, dvs den uppmärksamme mannens fru, arbetar nämligen som jurist på Skanska. Denna kvinna fick höra talas om mig första gången för ett tag sedan efter en incident som jag hade på en fest med hennes chef och som jag kallar för "Rullgardinmannen" (Rullgardinmannen är en rolig erfarenhet och historia som jag får ta en annan gång). Vi utbytte erfarenheter genom min vänninas telefon. Hängde ni med? Om inte är det fullkomligt förståeligt eftersom det är så skvaller sprids i stan - genom omvägar. Men läs gärna om detta stycke, och denna gång saktare.

Hur kommer det sig då att Stureplan var fyllt till bredden igår eftermiddag. Min teori är att folk äntligen har tröttnat på natur och "landet". Istället ville man insupa den härliga stadsatmosfären och återse sina bekanta. Att flanera är en gammal tradition som absolut inte ska underskattas. 

Sammanfattningsvis kan tilläggas att, som vi alla vet, Stockholm är en mycket liten stad. Det går inte ens att släppa sig på ett tyst sätt utan att bekantas bekanta bekanta känner till det. Men det är väl det som gör Stockholm så gemytligt och familjärt.

Ha en fortsatt trevlig helg med era familjer och vänner!