Oskuldens Död

Efter en viss ålder, ca 36, blir många kvinnor riktiga bitterfittor. För de flesta kvinnor går det i perioder men tyvärr fastnar vissa kvinnor i bitterhetens träsk. Min teori är att kvinnor som inte får, eller rättare sagt upplever, regelbunden sex blir hormonellt påverkade, sexuellt frustrerade och till slut bittra. Tidigare har tillståndet kallats hysteria (kommer från grekiskans hyste'ra som betyder livmoder) och behandlades av Freud som en sexuell psykologisk sjukdom. I Sex in the City kallades det för att ha en deprimerad mus.

Men det är sällan någon talar om manliga bitterfittor. Den manliga bitterheten har andra orsaker än den kvinnliga. Den uppkommer hos män i 40 års åldern och i värsta fall fortsätter det in i 50 men avtar successivt fram till ungefär 56. Sen tar andra problem vid.

Så vad beror den manliga bitterheten på? Min teori kanske kommer att förvåna många kvinnor, men den är baserad på en djup analys och många, långa samtal med män genom åren.

Män som inte fått barn innan de är 40 år blir riktiga bitchar. De blir desperata och därmed bittra. Männen blir bitterpittar. Guds uppmaning -  "Föröken Eder!" - har liksom passerat förbi dessa män. Det spelar ingen roll att de kan sprida sin säd tills de dör. Män har nämligen också en biologisk klocka. Den är 10 år försenad, men finns där trots allt. Män är väl medvetna om att chansen att hitta en potentiell moder till deras barn minskar betydligt ju längre upp i åren de kommer. 50 är någon slags magisk gräns. Precis som 40 är för kvinnor.


En desperat mans desperata försök

Denna desperation lyser upp ibland. Den syns väl i nätdejtingens värld. Män som är strax över 50 döljer ofta sin riktiga ålder. De vill inte erkänna att de har passerat 50 sträcket. Varför? Jo, för att chansen att få en kvinna i 30 års åldern minskar. Det spelar ingen roll om dessa män verkligen vill ha barn men möjligheten måste finnas där. 

Så varför är dessa män så bittra då? Precis som kvinnor blir de bittra över livets gång. De är bittra för att det har passerat kvinnor förbi som, av olika orsaker, inte blev mödrar till deras barn. Jag har en vän som ständigt ältar och bitchar över att han efter ett decenium efter sin skiljsmässa fortfarande inte hittat en kvinna som kan föda honom ytterligare barn. Han vet inte om han verkligen vill ha barn, men möjligheten ska finnas där.

Jag har en annan vän som gifte sig med en karriarist som, trots att hon innehade en relativ hög ålder för att vara förstagångsföderska, absolut inte kunde tänka sig ha barn med honom. När han väl insåg detta och valde att gå blev han totalt ekonomiskt utblottad. Life sucks real bad ibland. 

En annan mycket god manlig vän har faktiskt hittat en yngre tjej, i 20-års åldern. Men tyvärr är hon kanske inte riktigt redo för barn ännu. Hur länge kan han vänta?

Ofta talas det om kvinnor som är i 40-års åldern och inser att den biologiska klockan ringer alarmerande högt. Nu har dessa kvinnor en möjlighet att åka till Danmark och bli inseminerade. Men vad händer med alla män i 40-års ålder som känner samma desperation? Var ska de ta vägen? Hur ska de göra?

Det kanske ligger nära till hands att påvisa möjligheten för att män rent fysiologiskt kan få barn i princip när som helst i livet. Men om det är så som jag hörde på radion för ett tag sedan, att män förverkligar sig själva genom sina barn medan kvinnor ser det mer som en naturens gång att få barn, är det inte så konstigt att män kan bli lika desperata som kvinnor och bittra över livet.

Det är inte lätt att vara man i detta tidevarv när kvinnor rent faktiskt har större valmöjlighet än män.

Läs mer om HBOs nya serie "Hung" om män och könsroller
http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/snoppen-har-blivit-stjarna-1.946173

Rekommenderar även en rolig krönika om hur det är att vara pappa på stan - "Män är från Mars och pekmorsor från Blåkulla"
http://www.alltombarn.se/foraldraliv/sommarkronikorer-1.12409